att våga för att utvecklas

Mycket händer i livet när man är 3,5 år gammal.

Elvira har just nu lite svårt för att bli lämnad ensam, hon kontrollerar var vi andra är genom att ropa på oss stup i ett.

Hon är lika noga med att tala om vart hon själv går och tar vägen och det är ju skönt.

Hon vill inte vara själv på en våning i huset.

Hon vågar inte somna själv (det har hon heller aldrig gjort regelbundet men man tänker ju att det borde komma med åldern eller?)

Men så idag när vi varit hos kusin Nora länge och väl frågade jag henne om hon ville följa med oss hem eller om hon skulle sova kvar. Två sekunders betänketid behövde hon innan hon bestämde sig för att hon ville sova kvar. Gullungen på äventyr utan mamman och pappan. Känns konstigt!