Det här med att lära in ett nytt (bättre) sätt...
Jag tänker försöka mig på att får Elvira att sova bättre i sin egen säng. Våra läggningar har hittills gått ut på att sitta/ligga bredvid henne och hålla i handen. Visst ibland har hon somnat själv när vi "lurat" henne att ligga kvar.
Igår inleddes det hela med att jag vägrade hålla henne i handen. Hon tokgrinade och väsnades som bara den. Jag var envis som bara en bestämd mamma kan vara och hon var supertrött och somnade till sist straxt efter åtta. Hon vaknade klockan 06 imorse och var kissnödig. Alltså har hon då sovit hela natten i sin säng. Bravo Viran!
Ikväll var hon inte lika trött så jag tror att hon orkade krångla lite extra bara för det. Dessutom har sötnosen kommit på att hon kan säga fula saker som mamma, pappa och andra reagerar på.
"Är du dum i huvudet" är inte det en mamma på bristningsgränsen vill höra efter 45 minuter av gråt och skrik och oändliga toabesök. Usch vad gör man åt det där med språket egentligen? Till sist somnade hon även den här kvällen straxt efter åtta. Återstår att se hur natten går. Men jag hoppas och tror att om man somnar själv så saknas inte den där mysiga handen när man vaknar till lite grand.
Vem kommer att vinna? Jag eller Elvira?
Hur lång tid tar det att lära in en ny vana eller att sluta med en ovana?