Hon pratar och pratar, inte utan att man blir trött i huvudet om man säger så. Hon börjar hitta på saker och kan "låtsas" att hon också spelar tevespel precis som Hampus, bara det att hennes tevespel handlar om Hello Kitty eller Pippi Långstrump eller Lotta på Bråkmakargatan. Ja fantasin har inga gränser. Hon gör hyss som Emil i Lönneberga och hon får infall lika fort som en gris blinkar (eller som Madicken kanske)
Ikväll när jag låg bredvid henne säger hon:
- Mamma du ryckte mig i håret.
- Oj förlåt Elvira det var inte meningen, svarade jag.
- Du ska bara säga förlåt inte inte meningen!
- Okej, förlåt Elvira!
Hon har en jobbig grej för sig, hon pratar/leker bebis. Detta har pågått ganska länge hemma. Vi kopplar det starkt till att det började små, små killar på hennes avdelning på förskolan. Personalen kändes inte vid det då men nu säger även de att hon pratar bebisspråk ibland. Vi har hunnit med att både testa att ignorera och säga ifrån. Nu har vi mer eller mindre övergått till "hot". "Du vet bebisar kan inte äta lördagsgodis". Någon som känner igen det här beteendet? Hjälp isåfall!
2 kommentarer:
Japp, hade en sån period här för rätt länge sen nu. Körde också med det där med lördagsgodiset och så brukade jag säga: Jag förstår inte vad du säger, kan du prata ordentligt?! Vet inte om det funkar men det går nog över så småningom! Kram
Det går nog över ska du se.
Precis det svar du ville ha antar jag... :-/
Skicka en kommentar