vår lilla stora tjej

Idag är ingen vanlig dag! Nej för idag gjorde Elvira sin allra första riktiga huvudfoting. Hon ritade pappa Bosse med långa ben. Ansiktet hade ögon och mun. Lite hår hamnade på huvudet efter att jag frågat efter det. Benen hade fötter och armarna hade händer. Min älskade lilla "nästan treåring".

Hon pratar och pratar, inte utan att man blir trött i huvudet om man säger så. Hon börjar hitta på saker och kan "låtsas" att hon också spelar tevespel precis som Hampus, bara det att hennes tevespel handlar om Hello Kitty eller Pippi Långstrump eller Lotta på Bråkmakargatan. Ja fantasin har inga gränser. Hon gör hyss som Emil i Lönneberga och hon får infall lika fort som en gris blinkar (eller som Madicken kanske)

Ikväll när jag låg bredvid henne säger hon:

- Mamma du ryckte mig i håret.

- Oj förlåt Elvira det var inte meningen, svarade jag.

- Du ska bara säga förlåt inte inte meningen!

- Okej, förlåt Elvira!

Hon har en jobbig grej för sig, hon pratar/leker bebis. Detta har pågått ganska länge hemma. Vi kopplar det starkt till att det började små, små killar på hennes avdelning på förskolan. Personalen kändes inte vid det då men nu säger även de att hon pratar bebisspråk ibland. Vi har hunnit med att både testa att ignorera och säga ifrån. Nu har vi mer eller mindre övergått till "hot". "Du vet bebisar kan inte äta lördagsgodis". Någon som känner igen det här beteendet? Hjälp isåfall!