söndag 7 februari 2010

aj! aj! aj!

Vi har inte riktigt haft det bara skojigt i helgen för igår hände en sådan där olycka som bara inte får hända. Jag hade gjort gröt till ungarna och står vid diskbänken och tar fram tallrikar. Vips så hade Elvira dragit fram en stol till spisen. Jag hinner säga "akta plattan" så stoppar hon dit handen. En, två tysta sekunder innan jag rycker bort henne och spolar kallt. Usch vad hon grät. Stackarns, stackarns om henne. Mammahjärtat var rejält skakat också. Sjukvårdsrådgivning påringdes liksom granne, syster, mamma, svärmor... Som tur var så blev det inte mer än tre fingertoppar. Idag är det tre stora, hårda blåsor. E verkar inte ha så ont idag. Nu är handen tejpad med någon specialgrunka från apoteket och omlindad för att få vara ifred. Vi får väl se om det sitter kvar imorgon. Jag lät lilla tummen vara utanför så att hon kan variera med vilken hon har i munnen.

Hur får man en liten tumsugare att sluta tycka att tummen är det bästa man kan ha i munnen?

3 kommentarer:

Therése sa...

Åå, stackars liten!
Teo gjorde så innan jul. Dom är snabba våra små.
Vi klarade oss undan med illröd hand och slapp blåsor.
Jag var jätte skakad!
Hoppas det går bra för liten, besväligt att ha handen i paket.
Tänker på er.
Kramis

Camilla sa...

Stackars lilla gumman. Som tur är så brukar de sällan göra om det.
Kram cAmilla

Sara sa...

Stackars Elvira! Hon som alltid är så himla glad! Stackars dig också, det är riktigt otäckt när det händer!

Kram Sara