då var det dags igen

Var just nere och tröstade en ledsen kille. Tyckte att han var lite varm och kom då ihåg att han var alldeles högröd i ansiktet när jag nattade honom.
Termometern visade på 100,4 F. Inte så mycket feber men ändå. Stackarn har börjat hosta också.
När jag satt och tröstade med ett glas alvedon säger han "mamma hjälp mig" Inte så lätt att hjälpa någon med feber men han fick på en ny cd-saga iallafall.

Just nu känner jag att jag vill vara hemma och krama och pyssla om honom när han är sjuk. Såklart att man vill det. Men samtidigt så har jag ju ett jobb och en massa barn där som också behöver tyckas om. Av mig. Nu inleds förhandlingarna med mannen. Han har ju faktiskt inga barn på sitt jobb. Knappast någon annan som behöver hans kärlek heller...