Jag packade på barnen tre lager med kläder och så for vi till Örsta, ridklubben där ordnade islandshästens dag. Jag tänkte att det skulle vara kul för barnen att se hästar och så kunde det vara terapi för mig. Det var massor av hästar liksom lite överallt bland folket. Visst, visst de leddes i koppel men i alla fall. Arrangemanget var något segt så när vi sett en ungdomsgrupp och en färgparad intalades barnen att det var en god idée att åka hem. Visst blev det terapi för mig, jag tror inte att jag överförde någon rädsla på H och E. Jag drog mig nästan omärkt ifrån den kvinna som stod med en hoppande, stegrande häst i koppel mitt på grusplanen. Jag tror att jag såg skräcken i hennes ögon... Jag hade släppt kopplet omedelbart men hon lyckades tygla odjuret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar