Ibland önskar jag att jag hade en avstängningsknapp för oroskänslor. Ni vet de där känslorna som inte riktigt går att styra över, de som bara ligger och mal. Just nu rumlar de runt som värsta stenkrossen i min kropp. En bekant familj har det tufft. Jag skulle ha gett mamman en kram fast det kändes inte rätt just då men nu önskar jag att jag gjort det. Jobbigt nu måste känslan av att jag inte visade tillräckligt stöd rumla lite också. Kanske är känslorna i sig stressande eller så dyker de upp när jag känner mig stressad. Jag vet inte vilket som är boven i dramat men dålig stress får mig att balla ur. Jag spårar ur och mår dåligt. Jag har inte tid att må dåligt nu. Hjälp!
3 kommentarer:
Det är svårt det där att visa att man bryr sig utan att röra upp känslorna för mycket...
De som känner dig tycker om dig för den du är komihåg det!
*Kramar om*
Jag tror att personen (även om jag inte vet vem) förstår att du bryr dig. Du är en person som utstrålar det. Fast jag vet hur det är...jag kan oroa ihjäl mig, mest över min Buse... Nu är det lite mycket så jag sitter här istället för att sova...inte smart...så god natt.
Var rädd om dig och dina vänner:) Kram
Det viktigaste när man har det jobbigt är att VETA att folk bryr sej. Det är inte alltid vad man gör som betyder mest.
Kramar till dej. Camilla
Skicka en kommentar