onsdag 6 maj 2009

nu känns det tungt

Känner mig som en urvriden (sur) disktrasa. En jobbig dag på jobbet. Eller den kanske inte var jobbig rakt igenom men när jag åkte hem var det med tunga fötter på pedalerna. Väl hemma blev det till att raskt packa iordning familjen och ryggan för gympaavslutning med fika, korvgrillning och tipspromenad. Som väntat var sällskapet det allra trevligaste, nästan alla tjattriga mammor och många pappor. 

Ibland önskar jag att jag hade en avstängningsknapp för oroskänslor. Ni vet de där känslorna som inte riktigt går att styra över, de som bara ligger och mal. Just nu rumlar de runt som värsta stenkrossen i min kropp. En bekant familj har det tufft. Jag skulle ha gett mamman en kram fast det kändes inte rätt just då men nu önskar jag att jag gjort det. Jobbigt nu måste känslan av att jag inte visade tillräckligt stöd rumla lite också. Kanske är känslorna i sig stressande eller så dyker de upp när jag känner mig stressad. Jag vet inte vilket som är boven i dramat men dålig stress får mig att balla ur. Jag spårar ur och mår dåligt. Jag har inte tid att må dåligt nu. Hjälp!

3 kommentarer:

Malin sa...

Det är svårt det där att visa att man bryr sig utan att röra upp känslorna för mycket...

De som känner dig tycker om dig för den du är komihåg det!
*Kramar om*

Pz2 sa...

Jag tror att personen (även om jag inte vet vem) förstår att du bryr dig. Du är en person som utstrålar det. Fast jag vet hur det är...jag kan oroa ihjäl mig, mest över min Buse... Nu är det lite mycket så jag sitter här istället för att sova...inte smart...så god natt.
Var rädd om dig och dina vänner:) Kram

Camilla sa...

Det viktigaste när man har det jobbigt är att VETA att folk bryr sej. Det är inte alltid vad man gör som betyder mest.
Kramar till dej. Camilla