söndag 2 november 2008

8 månader

Jag reser mig mot lagom höga grejer. Bordskanterna är ännu så länge liite för högt upp. Det finns så många intressanta saker att upptäcka ovan golven. Här är det mammas och pappas spel jag är ute efter.


Jag tar mig sedan ett par dagar fram genom att krypa. Går snabbare än att åla och så ser jag ju mer på vägen.

Åh idag sitter det en gummisnodd här. Annars öppnar jag enkelt luckorna in till diverse av pappas grejer. Hampus brukar tala om för mig att det är "NEJ"
Igår plockade mamma fram den här läckra vagnen. Jag fattade på en gång att den kunde vara till hjälp. Ibland åker den iväg alldeles för fort och då händer det att jag stupar.

Känslan av att "gå själv" är så härlig.

Som åttamånaders bebis har jag börjat tycka att andra än mamma kan vara lite läskiga. Helst vill jag att mamma ska vara med mig hela tiden...
Idag gladde jag mamma och pappa genom att vinka. Det var ju ingen konst alls bara att vifta lite med handen. Mamma och pappa vinkar ju alltid godnatt till lampan på kvällen så det är väl på tiden att jag hjälper till med det. När Hampus lånade min gåvagn såg han så rolig ut att jag klappade händerna av förtjusning när han sprang förbi.
Om ni tittar riktigt noga på sista bilden så ser ni mina nya tänder. Nu har jag fyra tänder att bita i tandborsten med.

3 kommentarer:

Lösvirkesbyggarna sa...

Elvira, du är en riktig godbit!
Hanna, kunde inte låta bli att ge dig en utmärkelse till - om du vill ta emot den... : )
Kram Anna

Camilla Krona sa...

Tänk vad fort tiden går. Nyss var hon en liten plutta bara. hur charmig som helst. Och Hampus hur stor är inte han då....
Man blir aldeles häpen.
Kram Camilla

Sara sa...

Vilket litet charmtroll! Sötare unge får man leta efter!!

Kram Sara