I söndags cyklade vi till brandstationsparken och lekte, jag och mina grådvärgar. Jag fick nästan hjärnblödning på Hampus på ditvägen. Han cyklade på trottoaren och jag på gatan bredvid. Rätt som det är braschar han omkull - ut i gatan. Jo men han hade balanserat längst ut på kantstenen. Det gick ju bra en stund. Livrädda Hanna reagerar med en utskällning. Och sedan pussen och kramen och historien om den rädda mamman.
1 kommentar:
Ja just, den historian. Den kan jag med. Tur det gick väl.
Skicka en kommentar