idrottsliga tankar

Hemma från Karlstad. Lämnat universitetslivet bakom mig ännu en gång. Det var kul att plugga en sväng men det känns också skönt att det är över. Nu har jag massor att planera inför kommande läsår. Ska bli så kul att få prova lite nytt och bra. Längtar jag redan till höstterminen?! Nej först tar vi sommar och minns jag rätt så brukar höstterminsstarten snart vara här ändå.

Jag hann lagom hem till fotbollsskolan. Det var ett rätt stort gäng 05:or som satt i ringen runt två ledare. Hampus var lyrisk när han kom hem två timmar senare. Han fick tvingades av benskydden. Klädseln för imorgon är framplockad, det blir Englandsshorts och Sverigetröja. Snyggt är bara förnamnet. Jag antar att IFK Kumlas baktanke med att arrangera den här fotbollsskolan är att de vill ha in en drös med nya små medlemmar och med täta föräldrar (ondskefulla Hanna som tänker illa om storklubben...) Men sanningen är den att ingen skulle bli gladare än jag om det startades upp ett lag för Hampus åldersgrupp. Jag skulle kunna tänka mig att vara med som bullmamma och bollkalle. Däremot vet jag att det stressas inom barnidrotten, 8-åringar som tränar samma sport 3 gånger/vecka + match. Det är ju inte riktigt klokt. Hur är det tänkt att de ska behålla intresse och lust i 15-20 år till innan de står på toppen av sin utveckling? Dessutom gallras det friskt redan bland de yngre spelarna, den som inte håller måttet som 8-10 åring försvinner fastän det mycket väl kan vara den som skulle vara den bäste 5 år senare efter puberteten. Jag hoppas att toppning och gallring är sällsynt i IFK Kumla fotboll.