Nu har hjärtat landat i bröstkorgen igen.
Idag hände det som inte får hända. Elvira försvann. Ute. Spårlöst borta.
Jag hölls på baksidan och Bosse var inne. Elvira var med mig men så plötsligt var hon borta.
Jag for in och ropade på Bosse. Ut på gatan och härjade hos alla grannar med barn. Ingen liten E. In hos grannar utan barn. Ut på gärdet för att kolla lömska brunnar, ni har väl läst om dem i tidningen? Ingen unge någonstans. Både Bosse och jag kollade inne en extra gång. Hon har aldrig förut visat tendenser på att dra iväg. När jag checkat av lekpark och närmsta gatan så "kom" hon fram. Först berättade hon inte var hon varit men sedan visade hon mig sitt gömställe i förrådet bakom garaget. Ungen var skitnöjd "jag gömde mig".
Efter lite grälande oss föräldrar emellan kom vi nog fram till att det är omöjligt att ha stenkoll 100 % av tiden. Men E kan vara ganska säker på att vi kommer ha ögonen på henne framöver.
2 kommentarer:
Hu vad läskigt! Men skönt att det inte var vid badet hon lekte kurragömma i alla fall!
Andas ut jag med! Läskigt att läsa, tur att det var där hon var. Tänk om, liksom.
Skicka en kommentar