snyft

Nu ska jag lägga mig och grina i kudden en stund. Jag vet att jag är känslig. Men det kan inte finnas en vettig människa som har ett öga torrt efter att ha läst runt på bloggar där det i familjen finns barn med dödliga, obotliga sjukdomar. Eller där mamma/pappa har en dödlig sjukdom. Eller där den ena föräldern inte längre finns vid barnets sida. Jag grinar för att det är så sorgligt samtidigt så kan jag förstå att man även i dessa situationer såklart älskar sitt barn. Nu grinar jag lite till och måste nog ta en runda i barnens rum för att pussa lite på dom.

Undrans om mannen kommer hem i natt? Flyget var visst försenat. Ska jag bli förvånad?