Föräldrahetsen har återigen gjort sig påmind i mitt hem. Sedan Hampus föddes,
eller när han började födas eller när han hamnade i min mage eller när jag och Bosse ville att han skulle hamna i min mage, så har föräldrahetsen funnits vid vår sida. Det har mest handlat om färdigheter/utveckling, såsom första vändningen, första stegen osv. Men även vikt och längd, kurvor -över/under "normal", första tänderna, toalettbesök, intressen, personlighet osv. i det oändliga (tror jag). Jag hoppas att Hampus (och Elvira) är lyckligt ovetande om denna hets. Nog för att de båda blivit utsatta för våra träningar på diverse grejer för att ligga lika med jämnåriga, men det man inte vet har man inte ont av va? Hampus t.ex. fick träna massor på att dra sig upp i mina händer på skötbordet. Han var inte så intresserad av att sätta sig upp där. Knäppa jag som då ville få honom att resa på sig när det är lättast för alla inblandade att man ligger ner när man byter blöja. Men nu fanns det ju barn i min omgivning som kunde dra sig upp till stående. Va? Stående? Hampus kunde ju inte ens till sittande. Träna. Träna. Träna.
Eftersom jag är lärare så hör man en del vad eleverna pratar om. En tjej berättade att hon tränar hemma inför de nationella proven. Okej. Jag förstår precis. Stackars mina barn, nu och alltid kommer de att få träna inför kommande jämförelser. Stackars. Barn.
Idag har jag varit med Hampus på fyraårskontroll på BVC. Jag lovar vi har inte tränat ett dugg. Visst hade jag kollat upp vad som skulle hända där men bara för att kunna förbereda Hampus på ett bra sätt. Vi var lite oroliga/undrande över hur hörseln skulle vara men den var så bra, så bra.
Sötaste. Goaste. Underbaraste. Lillaste.
Hampus är nu 108 cm lång och väger 18,6 kg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar