Kommer ni ihåg när det var så där supervarmt för nån vecka sedan? Då i alla fall så vädrade vi med fönstren på vid gavel. Mitt i natten vaknade jag av att Bosse skrek nerifrån:
Hanna ser du katten? Öh nej det gjorde jag definitivt inte, det var mitt i natten, och svart som... (hahaha) Jag trodde nog först att han yrade i nattmössan men jag tände lampan och just då hoppar en kattusling med pingla om halsen upp i fönstret ute i allrummet. Sen skramlade det till och han for ut bakom persiennen på andra våningen...
Jag är så tacksam över att katten valde att klättra in genom hallfönstret och inte sovrumsfönstret. Fatta vad död jag varit om han hoppat på mig i sängen. Jag hade hittats i en blöt pöl med skräck på näthinnorna. Nattskräck hade fått en ny innebörd.
1 kommentar:
Jag kan bara skratta, hi hi ho ho, ha ha......
Det var tur du klarade dig från påhoppning och tur den inte störde barnen.
Snacka om oväntad gäst, den var säkert lika skräckslagen (-;
Skicka en kommentar