Inte alltid men ganska ofta vill liten bara ha sin mamma. "Ganska ofta" inträffar garanterat då mamman lämnar dottern med pappan...Annars tycker jag att rädslan för andra människor har gett sig och mammig kan man ju lov att vara.
Sömnen, eller bristen på sömn, är det stora bekymret. Nu sover Elvira ungefär halva natten i sin säng och andra halvan tillbringas i vår säng. Morr! Men mornarna har i alla fall blivit senare, runt 6-7 vaknar hon. På dagarna är rutinerna i alla fall fasta, två sovpass är det som gäller.
Vi babblar och pratar med henne som med vilken människa som helst, eller...
"Var är lampan?" "Ja där är lampan!"
"Vad säger hunden?" "Ja vov vov vov säger hunden"
"Nu är maten slut, tack tack för maten" "Varsågod"
Det är ju tur att ingen har en hemlig kamera uppsatt i vårt kök. Det värsta är att jag har en tendens att gå och prata med lilla ungen även i affären. TANTVARNING eller är det normalt att prata med en person som är nio månader???
Vi som ömmar allra mest för Elvira tycker nog att hon verkligen försöker att härma det vi säger. Lyssnar vi noga säger hon både mamma och pappa och visst kan hon låta som hunden!?
En del tittar på Idol, här hemma stavas idolen HAMPUS. Allt Hampus gör är väldigt intressant. Ibland kan de vara på hans rum och "leka" väldigt länge och väldigt överenskommande, det är faktiskt alldeles sant.
Elvira är på gång att resa sig upp mitt på platta golvet. Hon står lull några sekunder och ramlar sedan bak på rumpan med en tung duns. Gåvagnen kan hon nu både köra iväg med och klättra upp i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar