morr

Här hemma har vi haft det halvtufft med en trotsig liten herre. Han tar till tårarna såfort något inte passar honom eller han inte får sin vilja igenom. Stackars liten som har så förstående föräldrar...Ikväll ca 40 minuter efter nattning låg han i sin säng och gapade "jag vill inte sova!". Mitt tålamod var slut och jag öppnade dörren och sa "Det får du inte heller, kom och sätt dig i köket". Pappan stod i hallen och såg något förvånad ut. Gossen stapplade med kisande ögon ut i köket där serverades han en stol mitt på golvet. Uppkrupen på stolen satt han sedan och kollade när jag diskade, fejade, torkade och laddade tvättmaskin. Jag förmanade några gånger "du får inte sova, sitt här och kolla på mig". Jag hoppades ju att ungen då skulle vilja sova men icke. Vår prins är hård som flinta! Efter 30 minuter på stolen, då med mamman i rummet bredvid sa han med liten stämma "jag är ju trött". JAAAAA ropade jag inom mig. Vid det laget var jag nämligen lite orolig att jag inte skulle orka vänta ut honom.

Men jag måste berätta att han inte är trotsig och besvärlig hela tiden om nu någon tror det.

Gulligt
-Aj det är någon som morrar i min fot, H sitter och känner med handen mot sin "sovande" fot.