Taxiresa till hamnen. Nattöppet café och frappe medan solen gick upp. Lilla E fick åksjukepiller. Köpte båtbiljetter till Paros. Båten kom. Vi gick på. Besättningsmannen som skulle se till att bagage hamnade på rätt ställe måste ha haft vax i öronen. När jag frågade var Parosbagage skulle placeras svarade han att båten inte gick dit. Två gånger, uttalat på olika sätt fick jag samma svar. Panik. Då visade jag biljetten och han uttalade Paros på ett tredje sätt...
Vi slog oss ner i en soffgrupp men straxt började E fråga efter var hon kunde kräkas. Vi gick ut och satt på däck med en påse i hand. Hon somnade och jag njöt av sol och hav och dieselångor. När E piggnat till gick vi in och slappade vidare i soffan.
Vi satt precis vid receptionen och plötsligt kom en besättningsman med en väldigt ledsen pojke. De ropade efter mamma och pappa på grekisk engelska. Förstod att pojken var svensk så jag gick dit och pratade med honom för att trösta. Då blev jag erbjuden att ropa ut efterlysningen på svenska. Vilket jag gjorde och straxt därefter kom mamman och pappan. Alla glada.
Väl på Paros tog vi bussen till vår by. Elegant kartläsning gjorde att vi hittade vårt boende snabbt. Väldigt många trappsteg senare var vi incheckade. Varma, trötta och hungriga. Det blev pool, sol och lunch innan vi däckade av trötthet. Kvällen bjöd sedan på fotboll, Tyskland-Sverige, på en Ipad på en balkong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar