Hos oss: Puh, vi är framme!

Vid vår öluff är det planerat i detalj (vi har koll på precis vilka båtar vi ska åka med osv.). De öar vi sett ut har krävt båtbyten. Så även idag när vi skulle från Naxos till Andros. I Naxos hamn väntade vi länge och väl på vår båt. Det hann komma två större färjor innan och det var antagligen det som började rucka på vår tidsplan. Båten kom till sist och lämnade hamnen 32 minuter för sent. En båtvärdinna upplyser oss om att båten tar 45 min på sig till Mykonos där vi ska byta. Vi har räknat med 40 min. Vi blir svettigare och svettigare. Planer smids och när vi går in i hamnen på Mykonos står vi redo längst fram på bildäck. Barnen vet vad som krävs och alla är fokuserade på sin uppgift: ta sig snabbt som sjutton till den nya båten och där övertala personalen att vänta på oss (vi måste ju hinna köpa biljetter)

Jag rusar, alltså på riktigt springer med en strandhink i ena handen och en stråhatt i den andra. Efter en blick mot biljettkuren tänker jag att jag rusar fram till båtpersonalen och kollar läget. Han skickar iväg mig till biljettbåset och jag hetsar de framför att släppa fram mig för att min båt är på väg att åka. Inga problem. Tjejen i luckan hade vissa problem men även hon hejade på mig "skynda dig båten åker nu"

Vi hann och det kändes så grymt bra. Annars hade vi fått åka mer båt fram och tillbaka för att komma fram bra mycket senare än vi planerat.

Imorgon ska vi ta reda på mer om Batsi. Jag tänker inleda med en löprunda imorgon bitti.