stämningsfullt

När vi efter barnkalaset passerade Kumla kyrka var där full aktivitet. Människor i långa rader på väg för att tända ljus eller bara titta. Parkeringarna var fulla med bilar. Vi har inga anhöriga på kyrkogården i Kumla men visst kan det vara stämningsfullt och vackert att gå en promenad där ändå. Familjen tyckte inte likadant som jag men Elvira var snäll och ställde upp på mig. Hon följde med som sällskap. På kyrkogården testade jag stjärnfiltret som oftast bara ligger i sin förpackning och skramlar. När jag tog kort på Elvira sa jag åt henne att sitta blickstilla, och visst gjorde hon det!

Vi har under året fått anledning att prata om döden lite i smyg i vårt hus. Vi vuxna har alltså tisslat och tasslat för att inte röra till det mer än nödvändigt för barnen. Men så här för några veckor sedan kläcker Hampus ur sig det som vi smugit med som en ren självklarhet. Kanske dumt att ens försöka mildra för barnen, födsel och död och det som är däremellan är ju helt naturligt. Eller som Elvira sa när hon återberättade Madicken för moster Malin: Madicken ramlade ner och var död. Var hon verklligen död frågade jag. Nej inte helt död, bara lite.