barn är som barn är men vuxna...

Förskola igen efter 6 dagar hemma. Elvira grät hjärtskärande när vi skulle vinka hej då. Mammahjärtat var nära att brista, ungen höll på att få följa med till jobbet.

Skolavslutning. Alla elever var så fina och glada. De sjöng så vackert. Och ja en liten tår i ögonvrån. Röja klassrum, kånka datorer, döda silverfiskar, torka damm, dricka kaffe och skvallra lite.

Trevligt fikasällskap på Sveas. Dock satt jag och önskade mig en mer tystlåten son...Han lekte såklart med kompisen K och de stojade som barn gör. Inte mer men inte heller mindre. Lite senare stod vi utanför Pickaboo och Hampus lyssnade med stora öron på ett gäng alkisgubbar som härjade högljutt. De svor och skrek och hotade varandra med både det ena och det andra. Den händelsen slätade liksom över min 4,5 årings lekande på fiket. Vuxna människor som inte begriper bättre!