tages tacksamt emot!
Hampus är inne i en enormt tvärsemotig period. Han vill absolut inte åka till förskolan för han är sjuk (host host). När jag hämtar bryter han ihop och gråter hjärtskärande för att han inte hunnit leka nånting. Som jag sagt innan är all mat jag lagar sådant som han inte tycker om. Just det här sista är jag riktigt trött på att höra. Rätt som det är så kommer det hända att sonen får fixa sin mat själv. Så det så! Vi pratar allvar. Vi uppmärksammar bra saker. Vi ger tid. Vi höjer rösten och pratar mer allvar (t.ex. när sonen fäller rusande lillasyster genom att kroka ett skohorn om smalbenet på henne...) Jag hotar med att ta hans bilar och sedan tar jag dom (inte direkt en vänlig metod men det har gått så långt här hemma)
Ja ni hör. HJÄLP! Supernanny kom hit!
2 kommentarer:
hahaha låter som en heeeelt vanlig familj. Skönt att den tiden är över. Det är bara att stå ut <3
Låter som i alla småbarns hem tror jag ;)
Nu ska jag försöka få liv i min extremt morgontrötta dotter... Värdskrig kommer att utbryta som alla mornar;)
Skicka en kommentar