En av mina sexåringar sa "hedersvärmor" istället för hedersord. Jag tyckte det var gulligt. Uppenbarligen hade han hört ordet och tyckt att det var lite häftigt. För igår var det " på hedersvärmor" om både det ena och det andra. Varken han som sa det eller någon annan reflekterade över att det var ett lite tokigt ord.

Gullungar!

Imorgon får de klara sig utan mig då jag kommer att vara hemma med sjuk E och lite hostig H.