Jag är alltså den gråsvarta åkaren som åker lååångsamt neråt. Filmaren, Jenny, pratar en del om Sussie men det är inte Sussie som är den vita åkaren utan det är någon mupp som var väldigt mycket ivägen för mig!
Den här bjuder jag på!
Jag var skitnervös innan. Provåkte backen bredvid två gånger först. Den var också skitbrant och isig och läskig och full med folk som var ivägen för mig. Men är man envis och tävlingsinriktad så fanns det bara en sak att göra.
45 grader (hur gör man det tecknet???) låter inte mycket för världen. Jag satt hemma i stugan och peppade mig själv genom att titta på dörrkarmens girning. Då lutar 45 grader lagom mycket men när jag satt i liften bredvid Väggen så lutade den alldeles otroligt mycket. Men jag gjorde det. Jag kom ner i ett stycke.
6 kommentarer:
Du är så modig!
Ser ju skitlätt ut! Varför åkte du så sakta?!
Skojar bara, supermodiga du, jag är impad (och glad att du fick med alla skidor och stavar därifrån!)
Så där ja! Ser lika snyggt ut på film som i verkligheten! :)
Kram Anna
Jag tycker du var väldigt modig.
det är verkligen fruktansvärt brant, men otroligt kul att åka. Bara att släppa på. Ner kommer man altid.
Kram camilla
Ps: ni vet väl att man måste släppa på från halva för att slippa staka sig fram till liften?ds.
Jag släppte då inte på något. Jag var totalt skräckslagen och såg mina stackars moderslösa barn framför mig!!!
Hej... trist med jobbigheter,, hoppas allt blir bra snart!!! Allt gick bra på partyt:-) Mycket fint fanns det att shoppa som vanligt!!!
Ta hand om dig! Kram
Skicka en kommentar