kärt återseende

Jag har varit och kollat innebandy. Förr i tiden levde jag innebandy. Träning 3 gånger/vecka, match själv och självklart minst en match som åskådare. Eftersom jag är som jag är så satt jag också i styrelsen och var med på länsnivå och försökte påverka. Det var nästan alltid kul. Tack vare schyssta lagkamrater och tränare som offrade sig själva för laget. Jag saknar den där tiden då ALLT kretsade runt träning och prestation. 

Matchen idag stod mellan ÖSK och Visby. Vår granne Magnus spelar för ÖSK och han har under tidigare matcher varit superbra och öst in mål. Tror ni han gjorde det idag? Nej inte ett enda mål från hans klubba och ÖSK förlorade med en hel massa men jag var nöjd ändå. Ganska skönt att bara kunna rycka på axlarna och inte bry sig mer om en förlust. Hampus som var med och tittade och spelade i pauserna gjorde två mål på tom kasse. Han undrade lite varför de inte sa hans namn i högtalarna :-)