torsdag 16 oktober 2008

mörkrädd

Som vanligt tillbringar jag kvällen vid datorn i sovrummet. Plötsligt känner jag att någon tittar på mig (andra våningen...) Det är kolsvart ute och jag har inte dragit ner persiennerna. Inne i sovrummet flödar ljuset både från tak- och fönsterlampa. I ögonvrån ser jag något röra sig utanför fönstret. Mitt hjärta hoppar upp i taket innan hjärnan registrerar att det är en katt som kikar in. Puh! Jag blev livrädd. Nu åker persiennerna ner illa kvickt.

3 kommentarer:

Ann-Sofie sa...

Jag hatar när det är mörkt ute om kvällarna. Är det okey att vara 34 år och mörkrädd? Jag bor på landet...gissa hur mörkt det är hos mig?
Ha det bäst!

Hanna sa...

Ja det är okej! Mörkret är baksidan med att bo på landet, nu har ju inte jag det problemet men det är mörkt här i "stan" också.

Lösvirkesbyggarna sa...

Jag var mer mörkrädd när jag bodde inne i Örebro än vad jag är nu när jag bor på landet. Mörkrädsla har ingen logik! : )
Kram Anna