Just nu känns det tungt. Livsgnistan är inte på topp. Ingenting känns speciellt, varken roligt eller tråkigt. Jag är bara trött på allt. Dagarna rullar på i saka mak. Mina älskade barn förgyller tillvaron men ändå känns det mesta bara "grått". Nu hoppas jag på ett par bra nätter. Sönderhackad nattsömn är garanterat en bidragande orsak till min "svacka".
En positiv sak är i alla fall att jag nu kan "skjuta" med min kamera. Bosse har lånat ett objektiv av sin "Sony"jobbarkompis. Imorgon ska det testas i dagsljus. Det ska bli kul!
En gång är ingen gång, två gånger är...början till en vana!?! Jag trotsade de ömmande låren och sprang idag också.
4 kommentarer:
Hej Hanna!
Jag förstår din svacka. Man blir lite less på att "bara" vara hemma. man behöver komma ut/bort och få vara bara vuxen. Lycka till med löpningen och kameran.
Kram Camilla
Bra jobbat med löpningen! Säg till om du vill komma ifrån mamma-jobbet ett tag! Vi kan antingen barnvakta eller sällskapa om du vill hitta på nåt!
Kram Sara
Duktiga du som orkar springa! Jag ska också börja... igen!!!
Såklart att det är jobbigt att vara hemma och "bara" vara mamma. Snart dags för en spakväll i Pelltorp. Då behöver bara mamma vara mamma!
Tack för era uppmuntrande ord. När jag tänker tillbaka så kändes det väl så här rastlöst även när jag var hemma med H, det var ju då jag fixade till det så att jag kunde jobba 40%.
Skicka en kommentar