nöjd

Nu äntligen är det gjort!
Jag har gått och dragit mig hela sommaren.
Men så idag, eller nästan ikväll, tyckte jag att det var dags.
Nu kan jag inte längre skylla på graviditet (nä det var liksom ett tag sedan!).
Elvira och Hampus klarar sig så bra med goa pappan.
Inte ens vädret kunde jag skylla på idag, eftersom jag hann innan värsta tokregnet bröt loss.

Kan ni gissa vad jag gjort?

Jag lyfte rumpan ur soffan och gick ut och sprang. Kanske kallas det inte springa när det görs i det tempo som jag hade men det struntar jag i för jag är så nöjd. Jag orkade hela sträckan som jag hade tänkt. Det roliga är att när man är så dåligt tränad som jag är så finns det minuter att plocka in. Och ja, jag sprang med klockan hela tiden. Jag är sådan, ingenting att göra något åt. Det är klockan och km-skyltarna som håller min motivation uppe. Hoppas nu bara att jag kan röra mig imorgon så att det blir fler rundor!