Lucialoppet i Vretstorp. Start vid skolan och upp till mitt barndomshem och vända för att sedsn springa tillbaka samma väg. 6 km bar asfalt och 4 km isig grusväg. Beslutsångest angående skor, släta sulor eller dubb? Beslutsångest angående klädsel. Det var inte optimalt innan start. Jag valde mina dubbskor, den enda av 86 löpare som valde det... men också den enda som bott vid vändplatsen!!!
Min race plan var att gå ut i lagom tempo, absolut inte ryckas med och dra på i övernaturlig fart i början. Vad tror ni hände? Jo jag öppnade på 4:17. Det kändes tungt och besvärligt typ hela loppet. Tiden såg hyfsad ut men det är tungt att springa själv, hade ingen bra rygg att följa. När det var 2 km kvar kom två killar ikapp mig och jag försökte verkligen ta rygg men orkade inte. Jag släppte meter efter meter. Sen vaknade tävlingsdjävulen till liv och med 1,5 km kvar inleddes någon slags fartökning. Sista kilometern gick jäkligt snabbt, mkt tack vare de där killarna. De var förresten bakom mig i mål!
Och skorna då? Rätt val, inget jag led av på barmarken och stor nytta av dubben på isgatan.
Efter tävlingen var det prisutdelning för hela cupen. Jag fick bronsmedalj i K40. Nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar