Skjutsade snällt mannen till jobbet. Vi var klara ungefär samtidigt och med ishalka ute så var det beslutet lätt att fatta. Jag är faktiskt snäll på riktigt! Vid shell uppstod problem, ca 25,5 meter problem. Jag fick möte av en insvängande lastbil, denna hade ett superlångt släp som var i ett stycke. Jag stannade snällt en god bit innan korsningen så att chauffören skulle ha gott om utrymme att vrida runt och få in sin bil på gatan. Lastbilen svänger in. Stannar. Mitt i gatan, med släpet ut i den större vägen. Varningsblinkers. Hm...undra vad som hände? Jag stod kvar en stund men sedan tog jag svängen in på shell och vidare upp på gatan innan. På en gata som var smal innan Kumlas fantastiska snöröjare gjort sitt denna vinter blir jag sedan ståendes vid en stoppskylt, bakom två bilar. Där stod vi en god stund. Plötsligt lägger de framför i backen. Jag står liksom lite inklämd mellan den framför och den bakom. Dåligt läge att börja backa. Efter vilt tutande (av bilen framför) kommer vi iallafall iväg. Har målet i sikte och vad händer då? Jo men visst ytterligare en lastbil på tvären. Denna satt fast i en snödriva och kom varken framåt eller bakåt. Jag svängde fräckt in på en uppfart och släppte av Bosse. Han fick gå sista biten. Vi vände och åkte mot förskolan. På vägen dit hann vi med en lastbil som tricksade för att komma in på en parkering och en lastbil som skulle fram på samma gångbana som oss. Härlig morgon!
Hur slutade dagen då? Med två trötta, skrikande barn som nattades 18.30. Tre baljor kaffe till mamman efter klockan åtta och nöjesläsning i nya läroplanen. Jag är trött!
3 kommentarer:
OMG! Vart i hela friden skulle alla lastbilar?! Läste med hjärtat i halsgropen, trodde att ni hade krockat...
Nej då jag krockar aldrig det är du som står för den delen i vår familj ;-)
Tack och bock för den! Tänkte inte på det!
Skicka en kommentar