tummen ner

Det är jobbigt att sluta med tummen. Imorse kom jag på henne. Hon låg bredvid mig (som alltid) och rätt som det var hör jag världens smack fast jag var trött kollade jag vad det var och det var hennes tumme som for in i munnen med äckelblä och allt. Hon sov så det skedde alldeles av sig självt. Igårkväll grinade hon för att hon måste ha sin tumme annars kan hon faktiskt inte sova. Stackars lilla älsklingen!