fredag 21 januari 2011

dagens bekännelse

Ibland när vi terroriseras av telefonförsäljare/föreningstiggare så struntar vi i att svara.
Ibland kanske borde bytas ut mot ganska ofta.
Det är skönt att ta ett sånt samtal när man känner att man är lite på hugget...då borde ju jag kunna svara varenda gång?!
De där säljarna ger sig ju inte med ett rakt: nej tack jag är inte intresserad. Nej då man måste förtydliga: Jag tyckte att jag sa att jag inte var intresserad. Nästan varje gång slutar det med att meshanna tackar ja och blir 200 kr fattigare och att de hörselskadade, cancersjuka gatubarnen i Bolivia får fortsätta att mun- och fotmåla ett år till för mina pengar. Därför är det billigare för mig att ignorera att det ringer.

Tydligen har de ett vapen att ta till även om du struntar i att svara. De kan helt enkelt låtsas att du svarat, låtsas att du godkänt ett avtal, låtsas att du nu tackat ja till ett nytt försäkringsbolag.

I vilken värld lever den muppsäljaren som på fullaste allvar tror att vi någonsin, i detta eller kommande liv, tänker teckna försäkring i det bolaget?

4 kommentarer:

. sa...

Häng ut med namn i bloggen, det tycker jag är det minsta de förtjänat!!! Är det sant?!

Hanna sa...

Ja det är sant! IochFörsig skulle jag kunna skriva ut namnet på bolaget men jag tror att det kvittar...

. sa...

Ja och så kan vi andra inte ont anande teckna försökringar där?! Undrar just hur kul de är att ha och göra med vid en ev uppsägning osv...

Ut med det nu!

Hanna sa...

IochFörsig men läs lite mer noga så kanske du kan se!